Vid upprepade tillfällen den senaste tiden har jag brillierat över hur duktig jag är och hur mycket jag hinner med på mornarna. Jag har framställt mina tidigaste delar av dagen som stressfria och harmoniska.
Tji fick jag för det!
I morses var jag allt annat än lugn och fin.
Det började med att jag egentligen hade känslan av att jag skulle få sovmorgon. Anledningen var att Guldgossen kanske skulle stanna hemma ytterligare en dag. Han hade lite feber igår och eftersom de ”bara” ska spela handboll idag och inte ha några lektioner tyckte vi vuxna att det är bättre med en feberfri dag hemma innan han tacklar skolarbetet igen.
Guldgossen var dock av en annan åsikt. Han tyckte att han varit hemma länge nog och bröt ihop när han fick höra att han inte skulle få vara med och spela handboll. Vi vuxna fick ändra taktik och lovade kontrollera frisk- eller sjukhetsgraden på morgonen.
Guldgossen hade ingen feber. Han var istället het av förväntan inför handbollsdagen.
Min vanliga sejour med dagboksskrivning och eftertanke förbyttes till kringspring med febertermometer och beslutsfattande.
Sedan sprang tiden iväg medan jag satt med frukosttéet och läste Guldgossens läxbok om en bortsprungen katt och en rymmarpojke. Boken var så bra att jag liksom glömde bort att titta på klockan. Och plötsligt hade tidpunkten då jag brukar väcka barnen passerats med god marginal.
Båda barnen skulle till skolan. Lilla Svalan ska dessutom till badhuset idag och jag fick jaga runt ett bra tag innan jag kunde konstatera att jag inte hittade hennes baddräkt. Jag ringde till Förundersökningsledaren och frågade om han hade sett den, och det hade han. Den låg i mitten av en stor tvätthög i soffan. Jag lovar att jag aldrig skulle hittat den om jag inte vetat var jag skulle leta.
Det blir inte såå kul att komma hem idag för nu ligger all stryktvätt utspridd i allrummet på övervåningen.
Lilla Svalans fröken, som är en klok kvinna, har i veckobrevet noterat att barnen bör ha med sig en smörgås de dagar det är bad. Alltså sprang jag ner för trappan och började bre en tunnbrödsrulle. Jag fortsatte med två Hällakakor till Guldgossen som ju också skulle ha mellanmål med sig. Och så letade jag reda på en spork och värmde köttbullar. Köttbullarna hamnade i matlådan tillsammans med makaroner som jag faktiskt kommit ihåg att koka dagen innan, ifall nu Guldgossen skulle vara frisk. Sporken (som är en ganska smart kombination av sked och gaffel) tejpade jag fast på matlådan och la mat och mackor i skolväskan. Så kom jag på att han nog behöver ha något att dricka också och la ner en tom vattenflaska och fyllde en annan flaska med saft.
När vi nästan var klara att fara frågade Guldgossen vilka skor han skulle ha. Just det! Efter en ny vända i huset kom jag tillbaka med packad gympapåse också.
Äntligen kunde vi ge oss iväg. Två minuter innan barnen skulle äta frukost i skolan.
Phu!
