Idag är jag trött. Jättetrött.
Jag intog två Rosenrot Forte till frukost. De har ännu inte “kickat in” och nu hinner jag inte vänta på effekten längre för nu har jag kommit till jobbet och om en minut måste jag börja prestera igen.
Fast det går ingen nöd på mig.
Jag tycker mera synd om lilla Svalan som for till skolan idag med en rejäl växtvärk i ena benet.
Och så är det skolfotografering.
Jag frågade om hon skulle le stort och vackert på bilderna och hon visade mig sin allra suraste sur-min så hon har det nog inte allt för roligt just nu.
Guldgossen var glad i alla fall. Han är rejält förkylt och jag bara väntar på att de ska ringa från skolan och undra varför jag inte kan ta mitt föräldraansvar och hålla grabben hemma. Men han har ju ingen feber och i min värld får man allt lov att bita ihop så länge man inte febrar eller har nedsatt allmäntillstånd. Guldgossen uppvisar varken det ena eller andra, bara hosta och snuva, och han är lärkglad ändå.
Å stackaren, jag kommer ihåg hur ont pch knöligt det känndes med växtvärk.
Hoppas hon får till ett litet leende på fotot ändå.