Vardagen närmar sig med stormsteg. Jag är inte odelat negativ. Visst är det skönt med sena mornar, frukost vid tio-taget, hemmapyssel utan stresskrav, glada barn som leker, leker och leker, sena kvällar med film, obegränsat med tid för lapptäckssömnad, trädgårdsrensning och stryktvätt och dagar som inte behöver rutas in i fasta mat- och sovtider men…
Jo, nu blev jag odelat negativ.
Jag vill inte börja jobba på måndag.
Jag tänkte skriva att jag ser fram mot lite fasta rutiner och att träffa arbetskamraterna igen, känna att man gör lite nytta… men jag ångrade mig när jag verkligen tänkte efter.
