Vi har rest hela dagen men bara kommit tjugo mil. Det är lördagen den tjugofemte juli och motorvägen är igenkorkad, alla fem filer i båda riktningarna. Jag läser i Förundersökningsledarens lilla handbok “Upptäck Europa med bil” att “sista helgen i juli bör man överhuvud taget inte bila i Europa…” Gissa vilken helg det är nu?
Lilla Svalan sitter i baksätet och utropar förnöjt: -Here we come, Sweden!
Jag tror inte hon anar hur lång tid 200 mils bilköer kan ta.
På kvällarna har barnen lyssnat på berättelser om Munken och Kulan. Det är Åke Samuelsson som berättar dessa underbara och oftast dråpliga historier om två mellanstadiekillar som hittar på bus men samtidigt drar nyttiga lärdomar om vad livet tillsammans med Jesus kan innebära. Jag frågar barnen om de har lärt sig något bra av Munken och Kulan.
Guldgossen säger: -Ja, det går bra för den som ber. Och man ska göra det bästa. Om mamma ber en hjälpa till med tvätten och en kompis frågar om man ska spela kula ihop så ska man göra det som är bäst.
-Vilket är det då, frågar jag.
-Att göra tvätten, säger Guldgossen självklart. Det kan göra lite ont att göra rätt, men det känns alltid bäst efteråt.
Lilla Svalan berättar vad hon snappat upp:
-Man ska hålla i plånboken när man är på McDonald´s, annars kan man behöva leta i soporna.
Jag måste försöka lyssna på vilket Munken och Kulan-avsnitt det är som lär ut den sedellärande historien.
Just nu körde vi om en cab-buss. Det har jag aldrig sett någon tidigare. Såg helskumt ut.
Vi befinner oss söder om Lyon. Vid lunchtid stannade vi till i Avignon och kikade lite på den gamla stadskärnan. Vi hamnade mitt i en festival av något slag. Det var gatumusikanter, teatergrupper, gycklare, eldjonglörer och allmänt utklädda mäniskor överallt. Hela staden var tapetserad med affischer och plakat som skrek ut sina försök till lockelser. Bara påvens sommarresidens var fritt från budskap. Stackars påven förresten. Hans “sommarstuga”, som inte var något annat än en gigantisk stenorg, såg ite riktigt ut som den sommaridyll åtminstone vi svenskar förknippar med semesterledigheten.
Man ser mycket intressant, även bara genom att åka motorväg genom Frankrike. Motorcyklister till exempel. De finns överallt och tar sig smidigt förbi alla bilköer genom att färdas på vägrenen. I svindlande farter tar de sig fram. Det ser både farligt och lite härligt ut. Men jag har inte sett en enda knutte med skinnställ. Det där lite härliga hinner nog skrapas av om någon skulle kulta.
Nu börjar lilla Svalan tjata om att få överta minidatorn och spela “Karlsson på taket”. För att roa sig medan hon väntar sjunger hon “Jag var sjutton år, sjutton år i staden där jag växte upp och så, märker du hur fort det går”
