I helgen drar vi upp och hälsar på Falunsystern. Min minsta lilla syster fyller 30! Kan ni tänka er?

Var det verkligen 30 år sen jag kom hem från skolan en blåsig vårdag och mötte min kusin som berättade att mamma fått en tös till?
Var det så länge sedan jag gick runt matsalsbordet i storarummet och sköt barnvagnen runt, runt, runt medan Falunsystern skrek ut sin kolik?
Har det redan gått tre decennier sedan jag låg i soffan och tittade på TV med min söta lilla syster på armen? Jag kunde få henne att somna genom att andas tungt i hennes öra, som om jag själv sov.

Den som har en syster är aldrig ensam.
Och jag har två!