Det känns som jag faller sönder.
Jag är så trött att jag inte håller ihop. Det är inte så att jag knakar i fogarna, nej då, jag flyter ut.
Det som är jag är mjukt och mosigt och konturlöst. Snart är jag bara en våt fläck på golvet.
Huvudvärk, trötthet, stress, magkatarr.
Jag skulle behöva rycka upp mig men det finns liksom ingen del av mig som man kan få ett stadigt grepp om, och utan stadiga grepp är det svårt med ryck.
Tack kära systrar!
Åh men du. Inga ryck, det tror jag inte på.
Gumman. Jag vet så väl hur det känns att konturlöst flyta ut. Nu ska vi vara snälla och varma och fina med Zäta. Du med.
Kramar till dig,
Rana
Här kommer en kärleks-mopp från Skåne. Kan det funka, tro?
Men jag har ingen spann…
Styrkekram från mig.