Idag har lilla Svalan tappat en tand. Den har varit lös länge och Förundersöknigsledaren försökte dra ut den innan han for iväg till sin provvandring i kväll, men lilla Svalan bara skrek berättade Förundersökningsledaren för mig per telefon, så det blev inget med det.
När jag kom hem halv nio mötte jag till min stora förvånig en glädjestrålande liten Svala, med ytterligare en tandglugg att stolt visa upp.

Idag har jag haft huvudvärk. Det är menstider och jag har nu lärt mig att mens betyder huvudvärk, men det irriterar mig fortfarande att mitt förutseende inte kan förhindra värken. I tre dagar har jag haft ont. Inte jätte, men sådär lagom för att inte vara på topp.

Idag har jag varit mer förkyld än tidigare i veckan. Så på topp skulle jag väl inte varit ändå, även utan huvudvärk. Näsan har runnit, huvudet har fyllts med snor och jag har varit hes och haft rejält ont i halsen. Vid ett tillfälle knöt sig stämbanden när jag höll på att prata med en person, och jag fick nöja mig med att ge honom tummen upp och gå iväg och hosta så jag nästan kräktes och dricka vatten på toaletten.

Idag har jag haft riktigt ont av magkatarr. Alla migräntabletter jag tagit (sex stycken de senaste två dagarna) går inte obemärkta förbi mitt mag- och tarmsystem.
Jag har ätit från en riktigt god buffé med skaldjur, fantastiskt god lax och ännu mer fantastiskt god sås, samt finfin mandeltårta med vispgrädde till efterrätt. Matglädjen förtogs dock av smärtorna i ryggen från magkatarren.
Nu kommer jag inte att ta fler Diclofenak de nämaste dagarna för då är jag rädd att magen pajar helt. Jag får bita ihop och stå ut med huvudvärken om det blir nödvändigt.

Idag har jag kört hela vägen till Göteborg – och tillbaka, utan att en enda av mina passagerare så mycket som drog efter andan. Jag har annars lyckats skapa mig ett rykte på jobbet om att köra verkligt illa. Jag tror det grundar sig på en händelse i Göteborg för många år sedan då jag försökte köra ikapp med Leif “Loket” Olsson.
Sanningen är att jag faktiskt är en ganska bra bilförare men det är inte alls lika roligt att bara köra snällt och fint som att skojja till det lite. Idag hade jag dock med mig en kontrollbehovsperson i bilen så då fick jag så klart köra därefter.

Idag har jag varit utställare på en fastighetsmässa för en kunds räkning. Det har varit fantastiskt roligt och mycket intressant. Mässan ägde rum ombord på en färja och jag har sällan träffat så många trevliga och roliga människor på en och samma dag tidigare.

Idag har jag varit snygg. Jag har faktiskt tyckt det själv. Ja, jag har känt mig som den fula ankungen som för första gången ser sin spegelbild och upptäcker att han är en svan. (Eller hon…)
Jag gick upp kvart över fyra för att hinna sminka mig ordentligt innan jag åkte hemifrån klockan fem. Jag använde både puder, rough, vit kajal, tre ögonskuggor och mascara innan jag var klar.
Håret samlade jag löst bakåtstruket med en krokodilklämma bakom varje öra och utan att det var meningen föll en tunn lock fram vid vänsterkinden och mjukade upp ansiktslinjen.
På mig hade jag mina älskade jeans, som visserligen inte är det minsta moderna längre, med sina utsvängda ben och mellanblåa färg, men jag passar i dem och det är min mamma som har köpt dem åt mig för ett antal år sedan och det gör dem ännu mer värdefulla i mina ögon.
På fötterna bar jag de enda skor jag kan gå i en hel dag utan att riskera att bli krymplig – ett par svarta walkgympadojjor. De är inte de vackraste skor som beträtt trottoarerna häromkring, men de duger.
Överkroppen har jag skylt med ett vitt linne och en vit skjorta, med lagom många knappar lämnade oknäppta.
Det som gjort mig vacker idag är en lyckad sminkning, som matchade mina smycken i turkost, ett bra hår, och en riktigt förskönande BH som lyft upp mina E-kupor till nya oanade höjder. Jag är riktigt ledsen att jag nu sminkat av mig och bytt om till pyjamas innan Förundersökningsledaren kommit hem. Det är ju han som ska se mig när jag är vacker.

Det fanns visserligen en man ombord på båten som såg mig. Färjans snyggaste karl enligt kollegan. Han frågade om han fick bjuda mig på en wisky i Göteborg när vi kommit iland. Det fick han inte. Och jag glömde tacka honom för ytterligare boostat kroppssjälvförtroende. Hur kunde han veta att jag behövde det?

Nåväl, det jag behöver allra mest just nu är ändå en god natts sömn. Båda barnen sover redan i min säng och jag hoppas att jag ska kunna hitta några centimeter för min egen lekamen innan jag somnar.