Det är dimmigt ute. Från min plats på jobbet ser jag bara konturerna av järnvägsbron.
Det är dimmigt inne i min hjärna också. Jag ser bara konturerna av ett medvetande. Dimman beror på gårdagen. Jag vaknade med huvudvärk, levde med huvudvärk och somnade med huvudvärk. Under förmiddagen slog huvudvärken ut min normala hörsel. Det kändes som båda hörselgångarna svullnade igen och vänsterörat började dessutom dista och skrälla. Jag fick hålla för örat under lovsången i kyrkan för det gjorde fysiskt ont att lyssna till den vackra sången.
På kvällen (när hörseln var tillbaka vid sitt normaltillstånd) fick jag stickningar i vänsterarmen.
Nu har jag druckit treo brus, tagit en Rosenrot Forte-tablett och styr stegen mot kaffebryggaren på jobbet för att försöka rädda vad som räddas kan av den här dagen.
