I lördags hade jorden i jordärtskockspallkragen tinat
tillräckligt för att jag skulle kunna gräva upp det mesta av skörden.

Innan jag gick ut i trädgården hade jag bestämt mig
för att följa Sara Bäckmos råd från bloggen Skillnadens Trädgård, och sortera
de upplockade skockorna i tre högar.
1. En liten hög med bara sex stora, fina, runda jordärtskockor som ska
planteras i en ny pallkrage för att ge skörd nästa vår.
2. En skräphög med de skockor som är för små för att äta, men som inte får
ligga kvar i jorden för då ger de upphov till nya knölar i en pallkrage som är
avsedd för andra grödor.
3. En, förhoppningsvis lagom stor hög med ätbara skockor att ge bort till
hugade kollegor och att själv festa på. Nu tycker jag visserligen bara om råa
jordärtskockor men jag har ju läst att det ska vara en delikatess som
ugnsrostade eller i soppa, så mina smaklökar har väl helt enkelt bara fel de
gånger jag tillagat dem.

Efter en stund med planteringsspaden i jorden hade jag
ombestämt mig.
Jag ska inte odla jordärtskockor mer. Skörden blev alldeles för stor. Jag fick
upp kanske 10-15 liter prima skockor och då finns det ändå några kvar i mitten
av pallkragen som inte tinat än. Vad i allsindar ska jag göra med alla?