Lilla Svalan följer nästan varje dag med någon klasskompis hem efter skolan. Oftast leker hon med tjejjerna i klassen men någon enstaka gång kan det också vara en pojke. Igår var första gången hon var hemma hos H. Jag var där och hämtade henne vid sex-tiden och hon hade haft jätteroligt. H har två marsvin som lilla Svalan fått klappa och till och med bära runt på.
När vi for hem i bilen konstaterade lilla Svalan att hon måste bada. Guldgossen är allergisk mot pälsdjur (inte bara muskotnötter…) och av hänsyn till honom ville lilla Svalan avlägsna djurspåren från sin kropp.
Badet blev kort eftersom det var läggdags. Jag tappade inte ur vattnet utan lät det stå kvar ett tag.
När barnen somnat, Förundersökningsledaren kommit hem från sin övertidskväll och klockan var närmare tio, så tappade jag i lite mer varmt vatten och lät kroppen sakta sjunka ner i karet. Jag låg stilla en stund och bara tog in hur vattnet omslöt mig, som en mjuk kram över hela min lekamen.
Sedan satte jag på ryggmassagen och gav de spända rygg-, axel- och nackmusklerna en rejäl omgång. Jag flyttade mig runt lite i karet så strålarna fick chans att komma åt överallt.
Tiden flöt iväg. Jag gav min hjärna en tanke att bearbeta och bestämde mig för att fantisera om vad jag skulle göra om jag vann hundra miljoner. Hjärnan släppte dock lockbetet rätt snabbt och föll tillbaka i sin vanliga trall kring jobbet, och jag lät den hållas. Det som är jag, mitt innersta, struntade i vad hjärnan gjorde en stund och lyssnade bara förstrött till alla irrande tankar medan jaget koncentrerade sig på att njuta, att känna endorfinerna sprida sig i kroppen.
Efter ett bra tag, jag vet inte hur länge, var både kropp och själ på väg att somna. Jag skruvade upp proppen i botten av karet och lirkade upp min endorfintunga varelse ur vattnets omfamning. Kroppen riste lite av temperaturskillnaden mellan 37-gradigt vatten och 24-gradig inomhusluft men själen orkade inte vakna till.
Jag torkade av mig och gick till sängs, slank ner mellan de svala lakanen, och somnade…
