Huvalingen vad jag är trött idag. Det bor två Rosenrotspiller i min kropp men den stora mörkblå tröttheten har konsumerat dem utan att så mycket som blivit naggad i kanten.
Och så har jag påsar under ögonen. Lite svullen till och med.
Det var verkan, här kommer orsak:
Jag håller på och läser självbiografin “En sorts kärlek”. Två av mina kollegor har läst den och förvarnade mig lite med att de faktiskt grät en skvätt när de läste de sista kapitlen.
“GRÄT EN SKVÄTT… SISTA KAPITLEN”
Jag började gråta kapitel två, och sedan har jag inte slutat!
Såna böcker både älskar och hatar jag. Dels för att det är så skönt att gråta, men också för att man blir helt slut…
Du får skynda att läsa ut den.
Ha det gott!!
Kram /Willewira