I tisdags var jag på mammografi. Jag är tacksam över förmånen att bli kallad till regelbundna kontroller. Jag vet inte hur många som drabbas av bröstcancer varje år men det är ju inte helt ovanligt.
Själva undersökningen är inte överdrivet behaglig. Mina bröst, som vanligtvis hänger nere vid naveln, fladdrar numera i knähöjd.
Vid middagen i tisdags kväll berättade jag för barnen hur det hela gått till. Barnen var fascinerade och tyckte naturligtvis synd om mig som behövt stå med brösten i kläm i ett skumt undersökningsrum.
Guldgossen passade på att vara lite rolig:
-Tänk när du får bröst lilla Svalan, då är det din tur att mammograferas. Det gör nog jätteont!
Jag lyckades får Guldgossen att lämna matbordet när jag kontrade med:
-Hur tror du det känns med pappografi då Guldgossen?
