På lunchen var jag ute och köpte julklisterfrimärken. Det är ju så fint ordnat nu för tiden att man inte nödvändigtvis behöver slicka.
Nu ligger alla julkort som jag knåpade ihop i natt, i den stora röda lådan och väntar på vidare transport. Ja, inte riktigt alla i och för sig, det är några som ska delas ut i lådorna hemomkring också.
Jag satt och klistrade frimärken på en bänk i vänthallen bredvid två av stadens orginal. De diskuterade fackföreningsavgiften, och varför man nödvändigtvis ska skicka julkort…
Den ene av dem hade inte skickat julkort på 30 år, men funderade på att överraska. Den andre hade ingen att skicka till.
Jag skämdes lite när jag satt med mina 40 julkort, som går till den närmaste släkten och vännerna bara. Jag har det oförskämt bra faktiskt.
Nästan gång jag sitter uppe till tre på natten för att skriva julkort och blir avslaget trött dagen efter, ska jag tänka på den lille farbrorn som inte hade någon att skicka julkort till, och så ska jag inse att jag är fantastiskt rik!
