Vis av tidigare erfarenheter (Lilla Svalan hade en gång en infektion med “varböld” i tandköttet och den gav sig inte trots två penicillinkurer) ringde jag idag vårdcentralen för att be dem ta sig en titt på Guldgossens läpp.

Förra onsdagen tog penicillinkuren slut som skulle göra ni (västgötska) på varet efter Guldgossens bett i överläppen. Varet var nästan borta när medicinen var slut.
Sedan har läppen läknat fint och ser bra ut, men de senaste dagarna har jag märkt att det finns en liten kula kvar inne i läppen och jag har varit orolig att det ska vara varhärden som växer till sig på nytt.

Sköterskan jag talade med på vårdcentralen trodde inte att någon läkare skulle behöva titta på läppen. Kroppen brukar själv kunna ta hand om sådant här. Hon frågade också om varkulan var stor som en ärta eller som en köttbulle. Hade den varit stor som en köttbulle skulle jag ha varit en mycket oansvarig förälder kände jag! Ärtstorleken var en mera lämplig beskrivning. Sköterskan skulle gå och tala med en läkare och se vad han tyckte.

Efter ett tag ringde hon tillbaka och sa att läkaren tyckte att vi skulle komma dit.
Vi fick tid halv två och jag var och hämtade Guldgossen på skolan. Tyvärr kom han att missa blockflöjtslektionen. Han har tränat så duktigt varje dag och kunde “Bjällerklang” utantill. Nu fick han inte chans att brilliera. Han verkade inte ledsen för det. Kanske är han inte så prestationsberoende som sin mor, tack och lov!

På vårdcentralen fick vi träffa en annan läkare än avtalat, men det gjorde inget. Guldgossen sa artigt:
-Dej tycker jag att jag känner igen!
Och det borde han gjort för den här läkaren är även skolläkare och har träffat Guldgossen en gång om året sedan skolstarten.
-Ja, det kanske du gör, sa läkaren lugnt.
Sen klämde han igenom läppen ordentligt, till och med så mycket att Guldgossen var tvungen att säga AJ. Jag gillar läkare som tar sitt jobb på allvar!

Bedömningen är att den hårda kula jag känner bara är ett “invärtes ärr”, en förhårdnad till följd av läkningsprocessen. Men skulle läkaren ha fel och jag märker att kulan växer, så kommer man i första hand att försöka tömma läppen på var, hellre än att medicinera mera.

Det är inget vi ser fram emot, varken Guldgossen eller jag.