Jag känner mig märkligt oberörd av det faktum att det högst troligt inte kommer gå nåt vidare att sjunga i kväll.
Morgontempen visar 37,7 så det är inte nån feber att tala om, men jag har lätt huvudvärk, är rejält snuvig och känner mig allmänt hängig och förkyld fortfarande.
Och i kväll ska jag stå inför en fullsatt kyrka (jag tippar på att det ryms kanske 300 personer) och sjunga “Ave Maria”, “Stilla Natt” och “Förunderligt och märkligt”.
Stilla Natt kommer kanske gå vägen. Den går inte så högt och jag sjunger bara solo på första versen, sen kommer kören in. Dessutom är det meningen att jag ska sjunga lite långsamt och släpigt (så jag hinner andas emellan, och svälja ner lite snor om det behövs) och göra “min egen tolkning” av sången.
Förunderligt och märkligt framför vi med kvartetten. Den ställer ganska höga krav på samstämmighet och det är lite klurigt när man kan behöva andas på oväntade ställen, och kanske kraxa lite på andra. Dessutom sticker den iväg rätt högt.
Och så har vi då Ave Maria. Den går jättehögt och kräver lite operatakter av sångaren, ingen mesig hessång inte. Hmmm…
