Jag hann nästan förrätta alla mina inköp.

Först blev det svarta fårskinnshandskar till Förundersökningsledaren. De kostade 249 kr men jag hade bara 247 så jag prutade lite!

Skjortinköpet var näst viktigast så jag flåsade in på Lindex och letade upp en vanlig vit skjorta för 149 kr som jag raskt provade och köpte. Den glipade lite över bysten men det är ju bara sexigt. När jag sjunger på begravningen kan jag ju ha en kofta över. Eller nåt.

Sen var plånboken tom och istället för att slösa onödig tid på att gå och ta ut pengar i automaten gick jag till Apoteket och köpte läppcerat till lilla Svalan som har jättetorra läppar. Hon drar i skinnflikarna och blöder nästan alltid lite. Nu ska jag lägga ceratet i hennes ficka så att hon kan smörja så ofta som möjligt.
Huvudsyftet med besöket på Apoteket var annars att ta ut pengar, för det kan man nämligen göra där, om man köper nåt.

Men fräscha hundralappar i plånboken klev jag så ut på torget igen och där köpte jag ett par beige handskar till lilla Svalan för 40 kr och fyra par sockar till Guldgossen för 40 kr. Jag köpte likadana sockar så behöver man inte slänga ett helt par när det går hål i den ena. Smart va!

Vid ett annat stånd hittade jag mina favorittrosor och köpte två par för 50 kr.

Sedan återstod bara byxor till lilla Svalan. Jag styrde stegen mot Second Hand för att se om de hade några bra jeans. På vägen blev jag stoppad av en äldre dam som ropade åt mitt håll:
-Snälla do, kan do öppna dörr till konditori.
Damen gick lite knaggligt och sköt en rullator framför sig.
Inte kan man svara “nej, jag vill hinna köpa byxor till min dotter istället” så jag gick och öppnade dörren och hjälpte damen upp för trappan och över tröskeln med den krånglande rullatorn. Hon var så översvallande tacksam att det nästan kändes värt de missade byxorna.