Jag har just skurat golvet i tvättstugan och i maskinen snurrar en matta och min ryggsäck.

Det hela är en följd av vad jag utsatte mig för i morse.
Fast egentligen började det redan i går kväll.

Förundersökningsledaren började titta på en film på 6:an. Jag såg inte från början men fastnade ändå snart framför TV:n. The Condemned handlar om tio dödsdömda fångar som köpts upp från olika fängelser i tredje världen för att göra reality-TV och skaffa ära och berömmelse, och framförallt grova pengar åt en girig typ utan skrupler. Filmen gav en verkligt fadd bismak men ställde den viktiga frågan: -Vad matar vi oss med egentligen?

Nåväl. Filmen slutade sent och jag somnade naturligtvis inte direkt till eftertexterna.
I morse kände jag mig ändå relativt pigg. Jag vaknade en minut före klockan och råkade inte ut för några oplanerade långstopp på toaletten utan allt flöt på som det skulle.
Lilla Svalan skulle cykla till skolan i dag och jag skulle ta bilen till jobbet så jag hade egentligen inte särskilt bråttom… men så kom jag på att jag nog ändå borde åka i god tid så att jag hann tanka bilen. Bensinlampan har lyst rött i flera dagar och det känns nästan lite mer äventyrligt än nödvändigt när jag sätter mig bakom ratten.

Jag gjorde i ordning min salladslunch, en stor portion blåbär och vaniljyoghurt till förmiddagsfikat, och så hittade jag två stora flaskor cola i kylen.
Förundersökningsledaren är ju hemma sjuk och behöver dricka mycket så han hade skaffat sig lite extra godsaker.
Jag insåg att jag förmodligen skulle bli en smula trött fram på eftermiddagen och bestämde mig för att det nog inte skulle skada om jag norpade åt mig lite av Förundersökningsledarens cola.

Och det var nog ungefär här som mitt nattsuddande började ge sig till känna…

Jag tog raskt fram en tupperwareburk ur burkskåpet (Ja… Vaddådå? Alla har väl ett burkskåp hemma?) och fyllde med läskande dryck. Sedan ställde jag colaburken, salladsburken och blåbärsburken i en påse, knöt till hjälpligt och stoppade alltsammans i ryggsäcken.

Det gick faktiskt bra… i hela en minut.
När jag stod i tvättstugan och knöt skorna hörde jag plötsligt det karaktäristiska ploppet. Plopp som i “vilken idiot som helst borde kunnat fatta att man inte kan hälla en kolsyrad dryck i en burk med plastlock”.

Jag torkade upp det värsta, dumpade väskan och dess innehåll i vasken, spolade av mina matburkar och gick tillbaka till köket och hällde ny cola i en flaska (Erkänn att jag i alla fall snabbt drar lärdom av mina misstag!), skruvade nogsamt på korken och skyndade i väg till jobbet, utan att stanna till och tanka.

Och nu har jag alltså såptorkat det klibbiga klinkersgolvet i tvättstugan och slängt mattan och väskan i tvättmaskinen.

Förundersökningsledaren fruktar fler fatala fadäser och har beordrat tidig sänggång för mig i kväll. Jag tror faktiskt jag ska ta honom på orden.