Nu är jag lite ledsen.

Först kom föräldralediga kollegan instudsande på förmiddagen för att jag skulle fota henne till vår nya hemsida. Tyvärr har jag inte kameran med mig idag.
Det var en missuppfattning. Jag hade mailat och bett henne komma in någon gång under veckan, helst torsdag (för då har jag ändå kameran med mig) och hon svarade att hon skulle försöka. Jag tolkade det som att hon skulle försöka komma torsdag och hon tolkade det som att hon kunde komma när som helt under veckan.
Naturligtvis blev hon lite putt på att jag inte hade kameran med mig. Det är ju ett litet företag att plocka med sig två barn och ta sig in till jobbet. Hon sa inget och var inte arg på mig men jag tror att hon nog blev lite sur, jag skulle själv ha blivit det.

Sen ringde käre Förundersökningsledaren när jag satt på toa på lunchen. Han hade väntat att jag skulle ringa på förmiddagen, för det bestämde vi när vi pratades vid igår. Jag har tyvärr inte tänkt på min man på hela förmiddagen för jag har haft fullt upp med att koncentrera mig på våra kunder på jobbet.
Nu fick jag dåligt samvete för att jag glömt bort honom.

Så nu är jag lite ledsen. Fast inte så farligt. Lite ljusgrå i själen bara.