Kommer ni ihåg när jag avlivade tomten?

http://blogg.zettervall.se/#post29

Idag dog tandfén också.
Lilla Svalan har tappat ännu en tand i överkäken. För lite drygt en vecka sedan tryckte hon till den redan innan lösa tanden och i kväll var det dags att dra ut den. Tanden satt bara i en liten liten sträng och det var ingen konst att få ut den. Lilla Svalan satt i soffan med sin snuttetrase tryckt till bröstet och meddelade plötsligt att nu var hon beredd.

Jag tog med mig tanden ut i köket, tvättade bort lite blod och la den i ett glas vatten. När lilla Svalan sköljt bort det mesta av blodflödet kom hon efter, tittade allvarligt på mig och sa:
-Nu måste du berätta en sak för mig. Är det magi, finns tandfén, eller är det du som tar tanden och lägger i en peng!

På den allvarligt menade frågan ville jag inte ljuga.
-Vill du att jag ska säga sanningen till dig?
-Ja, det vill jag mamma!
-Tandfén finns inte på riktigt. Hon är en påhittad figur, precis som tomten. Men det är helt okej att låtsas att hon finns. Vi kan låtsas att hon finns och lägga tanden i ett glas med vatten.
-Är det du som lägger i en peng på natten?
-Ja, det är jag.
-Vad gör du med tanden då?
-Jag sparar den.
-Vad ska man egentligen ha gamla tänder till mamma?

Den frågan kunde jag inte svara på. Men nu vet hon. Och vet ni vad, innan hon gick tillbaka till sitt sovrum för att ställa glaset med tanden på fönsterbrädet, sa hon:
-Jag lovar att inte berätta det här för Guldgossen!

Han har inte trott på tandfén på länge. Men lilla Svalan är en av de mest omtänksamma personer jag känner, så för henne var det självklart att inte berätta, att inte förstöra illusionen.

Blog ImageLilla Svalan med något färre gaddar.