Ibland är livet som triss-reklamen, “plötsligt händer det”.

I morses var lilla Svalan inte ledsen när jag lämnade henne på skolan.
Inte en enda liten tår fälldes, underläppen darrade inte, ögonen var inte stora och blanka och fulla av förebråelse för att jag lämnade henne, inga ord om trötthet eller ängslan fälldes och jag behövde inte ens med varsam hand överlämna henne i någon lärares omsorg och vård.
Hon gick raka vägen och satte sig bredvid en klasskamrat och började måla en teckning. Jag fick en kram och en puss och sen var det inget mer.