Igår var hela Zäta-familjen ute och gick uppe på Kinne-Kulle. Det var vackert väder och lövprassel på stigen. Vi stannade för att grilla hamburgare och allt hade varit en sinnebild av lycka om inte lilla Svalan råkat köra upp sin vandringsstav i munnen och trycka till en tand som blödde och gjorde så ont att hon inte kunde äta.

Men innan detta hände berättade hon för mig om en annan gång hon var ute och gick. Då hade hon trillat. Hon hade råkat göra “knullben” på sig själv. Förundersökningsledaren förstod nog bättre än jag vad hon menade och korrigerade snabbt:
-Det heter krokben!

Igår var hela familjen Zäta också hemma hos Förundersökningsledarens barndomshem och träffade han föräldrar och syskon med respektive och barn. Vi gjorde det traditionella julklappslotteriet där vi lottar ut vem som ska köpa julklapp till vet. Det här året drog vi familjevis och bestämde en lite högre summa att handla för. Lotteriet är hemligt så vi vet inte vilka som köper till oss och de vi köper till vet naturligtvis inte om att det är just vi som köper till just dem.

På vägen hem från Lundsbrunn lekte jag och lilla Svalan “gissa djuret”. Det är en perfekt billek som vi ofta tar till när det blir för tråkigt att bara sitta tyst. Lilla Svalan fick börja tänka ut ett djur och jag ställde frågorna.
– Har det fyra ben?
– Nej.
– Kan det flyga?
– Ja.
– Har det två ben?
– Nej.
– Är det en insekt?
– Nej.

Vad i all sin dar kan det vara för djur som kan flyga men varken är en fågel (för alla fåglar har väl två ben, eller…) eller en insekt?
– Är det en så´n där flygande hund?
– fniss, fniss Nej!
– Är det ett djur som finns på riktigt?
– Ja, det tror jag nog.

Jag fick ge upp. Jag kunde inte för mitt liv komma på ett flygande djur som varken var fågel eller insekt.
Triumferande avslöjade lilla Svalan:
– Det är en flygfisk!