Idag var jag med lilla Svalan på återbesök på sjukhuset. Vi hade tid för röntgen 8.50 och hos läkaren 9.40.
Lilla Svalan fick en sovmorgon på trekvart. Sedan var jag hemma efter att ha skjutsat Guldgossen till skolan, och serverade frukost till den lilla damen. Hon tog god tid på sig med flingorna och avverkade både Byggare Bob, elefanten Mirella och några andra barnprogram under tiden.
Halv nio for vi hemifrån och var på plats sju minuter före vår första tid. På röntgen låg de förmodligen bra till i sitt schema för vi fick komma in med en gång. Lilla Svalan hann bara skumma igenom första sidan i en Kalle Anka-tidning och jag hann bara hitta en intressant artikel om Magnolior, innan lilla Svalans namn blev uppropat. Visste ni förresten att Magnolior är samtida med dinosaurierna och fanns på jorden innan varken bin eller humlor kunde pollinera deras underbara blomkalkar.
Inne på röntgen tog det två minuter att ta de två röntgenplåtarna och sedan fick vi gå till kirurgmottagningen för att vänta. Och vänta, och vänta. Lilla Svalan tyckte att vi väntade en evighet. Hon läste både tidningar, ritade, lekte med en fågelmobil, och suckade ljudligt. Jag blev nästan rädd att hon skulle påpeka den långa väntetiden för läkaren när det väl blev dags för oss. Läkaren var tio minuter försenad och lilla Svalan konstaterade innan vi gick in, att nu hade nog de andra barnen i hennes klass redan hunnit äta lunch innan hon kom tillbaka.
Allt var i alla fall bra med armen. Båda brotten låg kvar som de skulle, det var inga felvinklar och om två veckor kan vi ta av gipset själva. Lilla Svalan är tvungen att vara försiktig med hand och arm några veckor till, inte hoppa studsmatta till exempel, men annars ska det inte vara några problem.
Vi kom tillbaka till skolan tjugo minuter innan lunch och huruvida de andra hunnit äta redan eller inte, var det första lilla Svalan frågade när vi kom dit.
