Guldgossen var MYCKET ledsen över att vi inte var och tittade på Hjulaftonsjippot inne i stan igår. Vi var där förra året och det var SÅÅÅÅ roligt.

Hjulafton är vad det låter som. En afton då allt med hjul invaderar Lidköping och bjuder på uppvisningar av olika slag. Det kan vara gräsklipparrace, motocrossuppvisning, demolera-bilar-med-en-annan-stor-bil-uppvisning och annat hjullikt men även vattenscoter på Lidan, rollerbladeshopp ner i Lidan, cykelhopp ner i Lidan och så är det så klart crowsing (hur nu det stavas), och en oändlig massa fina och coola bilar uppställda till beundran överallt. Hercules flyger lågt över stan. (Hercules är Sveriges största transportflygplan. En flygplanstyp som ofta kör hjälptransporter till olycksdrabbade områden.) Aftonen avslutas med fyrverkerier.

Vad gjorde vi då, som inte kunde vara med om allt detta härliga?
Jo, vi var äntligen hos min föräldrar och hämtade en stor sten.

Vi tittade på alla trehundra lagomstora stenar som ligger upplagda längs kanterna på deras gård och valde till slut ut en som inte var jättestor, och som var fint toppig, och som vi trodde att vi skulle lyckas få med oss hem.

Medan vi gick i skogen och valde och vrakade for Hercules över oss på trädtoppshöjd. Det är ingen liten maskin, och den låter därefter. Imponerande!
Fem minuter senare fann vi lilla Svalan upplöst i tårar. Hon hade letat katter medan vi letade sten och blev illrädd när Hercules flög över.

Pappa hämtade vår utvlada sten med traktor och kedja. Maken spolade av halvväxt mossa med högtryckstvätten och sedan lastades den på pappas bilkärra och kördes hem till oss.
Maken hade en idé om att det borde gå att rulla stenen direkt från bilkärran ner i en skottkärra och sedan köras på plats och tippas av. Det kunde ha gått om jag varit lite starkare. Maken rullade av och jag balanserade skottkärran. Tyvärr är det inte så lätt att hålla en rund sten kvar i en skottkärra när den väger mer än 100 kilo och hamnar lite snett i kärran. Resultatet blev att skottkärran välte och jag sträckte underarmarna.
Under hysteriska skratt (mest mina) ägnade vi sedan en kvart åt att med spännband pumpa upp stenen i den liggande skottkärran och med gemensamma krafter på upp kärran på rätt köl igen.
Nu ligger stenen i den blivande rabatten. Kvarstår att få den på rätt plats. Vi ska lägga en stenplatta under och pallra upp den med betongblandad sand och när regn och fukt gjort sitt så stenen står stadigt döljer vi fundamentet med mindre stenar.

SEN kan jag börja anlägga min rabatt. Vid det laget kanske det är dax för nästa års Hjulafton och är vi hemma då lovar jag att Guldgossen ska få fara fram och titta.