Snart har jag läst ut Torbjörn Flygts bok “Himlen”.
Jag rekommenderar den här boken också. Tonen är sakligt konstaterande, känslorna överlåts åt läsaren. Ändå är den inte journalisttorr.
I boken får man följa tre par. Det är spelmissbrukaren Janson och hans älskande fru Lena, framgångsarkitekten Fredrik och hans osäkra fru Louise och slutligen flyktingen Parvaneh (här borde jag läst på så jag kan stava rätt) och hennes misshandlande make Rezan (ungefär).
Det här är inte en spännande bok. Ibland hakar jag upp mig lite grann på de stundom långa och invecklade meningarna som gör det omöjligt att flöda genom texten. Men det är det enda fel jag kan hitta i boken. Den har för övrigt ett tilltalande språk och personbeskrivningen är inte klyschig trots sitt stereotypa val av karaktärer.
Läs den.
