Jag samlar på tidningsurklipp. Döda, födda, annonser om när jag ska sjunga, artiklar med anknytning till någon jag känner…
Tidningen kommer tre gånger i veckan. Jag hinner inte klippa ut i det tempot. Resultatet har blivit att jag inte samlar på tidningarurklipp utan på tidningar. Det har blivit en STOR hög vid det här laget. Och några kassar också.
Maken är duktigt irriterad över detta.
-Kan vi inte bara slänga dem, säger han.
-Nej, jag ska gå igenom dem, säger jag.
-Men gör det då, säger han.
-Jag hinner inte nu, säger jag.
Jag prioriterar inte urklippandet, och ändå vill jag spara.
Idag, under en bloggpaus i grävandet, säger maken försiktigt:
-Det är rätt mycket tidiningar nu.
En röst som jag förskräckt känner igen som min egen, svarar:
-Släng dem!
Den fortsätter forserat:
-Släng dem nu innan jag ångrar mig.
-Jag kommer säkert ångra mig.
-Jag lovar att jag ångrar mig, snart.
-Skynda dig att slänga dem.
Maken svarar:
-Alla får inte plats i soptunnan.
