Nu har jag bestämt mig för vad jag ska kalla sonen i bloggen. Bara “Sonen” låter så uppstyltat och lite tråkigt. Jag blir påmind om detta faktum varje gång jag besöker mina bloggvänner och läser om Brottar´n och Lille O och andra trevliga bloggpersonligheter.
Jag har funderat lite. Alternativen har varit lilla Kycklingen (vilket jag redogjort för tidigare), Ivar (för att det är ett coolt namn och om sonen skulle fötts idag skulle han kanske hetat det, om jag fått bestämma. Ivar var min morfars bror. En störtskön man med ett långt liv som bonde bakom sig. Han hade gigantiska händer med breda styva fingrar, men kunde ändå åstakomma de mest fantastiska broderier. En störtskön man helt enkelt.), Robin Hood (jag vet inte riktigt varför egentligen, men det kanske har att göra med lekar, att ta från de rika och ge till de fattiga…).
Inget av alternativen vann. Istället kommer jag titulera sonen “Guldgossen”.
Guldgossen har guldlockar i sitt blonda hår.
Guldgossen har ett hjärta av guld.
Guldgossen har en guldsits som sin mammas älskling, välcurlad och omhuldad.
Guldgossen låter mycket fint!
Själv är jag tråkig och låter mina heta tonårsdottern, lilltösen, sonen och lillkillen. Jag är helt fantasilös 😉
Guldgossen…låter som en kille med tur och ett underbart liv framför sig…och det vore ju konstigt om det inte var så… jag menar med guldlockigt hår, ett hjärta av guld och Zätamamman – låter som en mycket bra kombination! Ivar klingar härligt i mina öron…hette min magister under mellanstadietiden men inte tyckte jag då att det var ett vackert namn men härligt att man mognar…Ivar …det skall jag nämna för mina barn till kommande barnbarn…
Ha en härlig dag!
Kram,Bella