Båda ungarna har för tillfället lämnat boet och jag känner mig fri som en fågel.
Minsta lilla Svalan (det var fint, kanske jag ska kalla dottern så i fortsättningen, i alla fall i bloggen) är och sover över hos sin farmor och farfar och sonen var vi och lämnade på sitt första läger igår kväll.
Vad gjorde vi igår kväll då, när vi hade hela huset för oss själva och inte behövde ta hänsyn till varken vakna eller sovande barn…
Jo, maken klippte gräset och jag donade i köket.
Sen satte vi oss en liten stund framför TV:n och åt glass och jordgubbar innan maken gick för att betala räkningar och jag gick och la mig med TNS-apparaten.
Så roliga var vi!
Jag hade huvudvärk igår. Klämde i mig tre migräntabletter som till slut gav lite effekt på kvällen. Jag kände att jag hade huvudvärk, men att den var bedövad av medicinen. Det var en konstig känsla. Jag fick ständiga rysningar från ryggen, upp över nacken, och sedan över hela skalpen.
När jag var ute och plockade jordgubbar till vårt lilla kvällsmys och stod med huvudet nerböjt över landet bultade det och sprängde så jag blev alldeles vimmelkantig och ville kräkas.
Idag är det bättre.
Om lilla Svalan väljer att fortsätta sin övernattningsturné hos mormor och morfar så får vi även den här kvällen för oss själva. Planen är att maken kommer och möter upp mig på jobbet. Vi får en timmes shopping tillsammans (ja, jag har en make som är mer intresserad än jag när det gäller att gå i affärer (jag kanske överdrev lite nu, men bara lite) – bra va!) (Är det tillåtet att ha en parantes inne i en annan parantes?) innan vi går och äter på restaurangen Habibi. De serverar libanesisk mat och jag hoppas vi slår på stort och beställer in lite olika smått-och-gott-rätter för det verkar så mysigt. Eftersom jag är tjej så gillar jag ju det där med att man sitter och smakar på varandras mat.
