För ett tag sen läste jag ut Jens Lapidus bok “Snabba Cash”.
Den var bitvis spännande men tappade lite fart på slutet. Tidshoppen var ibland omotiverat stora och gjorde att berättelsen stannade upp, vilket störde läsrytmen.
Den stora behållningen för mig, var språket. Inte bara alla slanguttryck utan framförallt knapphändigheten. Inte mycket ordbajseri där inte. Alla onödiga ord var bortskalade. Det tog några kapitel innan jag kom in i stilen men sedan njöt jag för fulla muggar.
Och nu har jag genast kastat mig över nästa bok “Aldrig fucka upp”. Precis som föregångaren handlar den här boken om tre killar i Stockholm. Vissa bipersoner har följt med från Snabba Cash, vilket gör att jag snabbare får bilden klar för mig och kan ana vad som kommer hända. Några av huvudpersonerna har getts mer spännande bakgrunder och yrken än i Snabba Cash och jag känner förväntan.
Däremot har jag inte råläst på samma sätt, på grund av trötthet och en begynnande huvudvärk, och det förlorar boken på. Den gör sig bäst för sträckläsning. Eftersom vi förmodligen inte tillbringar midsommarhelgen ute på sjön kommer jag inte heller ägna alla lediga timmar åt att läsa.
