Helt perfekt!

Jag var i god tid till skolavslutningen. Kände mig som världens bästa mamma när jag stolt spatserade ner mot sjön. På ena axeln hängde tygkassen med fika i form av hembakta bullar, köpekex och Festis. På andra axeln hängde kameraväskan. På tredje axeln… nej, i händerna bar jag våra stolar. Jag var sååå förberedd.

Solen sken, en lätt bris drog in från Vänern och fläktade gôtt upp i backen där alla förväntansfulla föräldrar, syskon och annan släkt började breda ut sig på filtar och stolar. Ur högtalarna strömmade stämningshöjande sommarmusik och dämpade ljuden från skolans eget band som håll på att stämma instrumenten. Jag tog plats långt fram. Efter de två tidigare åren har jag hunnit lära mig att man måste sitta på första parkett för att se någonting av de små liven.

Jag var nöjd över att inte ha släpat mig dottern. Det räckte med första året. Hon var mest i vägen. Orkade inte gå tillräckligt fort, klagade över värmen, tröttnade under sångerna och talet och till råga på allt snubblade hon och skrapade knät så att jag fick sitta och trösta henne istället för att njuta av sonens första skolavslutning.
Dessutom tror jag att sonen tycker det är bättre att själv få rå om mig för en stund.
Och först och främst – dottern har det bättre på dagis än att fjanta runt med mig och ha tråkigt.

Avslutningen började.
Nerför den branta backen tågade alla klasser, från förskoleklassen upp till nian, två klasser av varje årskull. Först gick fanbäraren och några duktiga fiolspelare anförde också tåget. Högt uppe på krönet skymtade jag sonen, och kände att jag plötsligt fick tårar i ögonen. Allt var så somrigt och härligt och perfekt. Lite sentimental blev jag också.

Barnen sjöng så det skallrade mellan bokträden. “Du gamla du fria”, “Solen är skön, solen är toppen”, “Här kommer kung av sand” och “Ingen klocka ringer mer”. Tio blockflöjtsspelande töser gjorde sitt bästa för att ge oss sina ostämda toner. Fyra killar från högstadiet spelade diggbar hårdrock. En cool lärare med skägg spelade munspelssolo.
Rektorn höll tal och pratade om hur viktigt det är att vi ler mot varandra och visar uppskattning. Sedan delade hon ut var sin ros till alla elever i sexan, åttan och nian. Skolan ska så sakteliga göras om till en alla-kullar-skola till en låg- och mellanstadieskola och förra årets sexor försvann inför höststarten så några sjuor fanns inte att avtacka.
Rektorn blev också lite sentimental i sitt tal till niorna. Hon började nämligen som rektor samtidigt som de började ettan. Och nu skulle de sluta, allihop. Hon berättade också att det varit strålande sol under varenda skolavslutning som hon varit med på de senaste nio åren. Det fick mig att själv släppa ifrån mig några förstulna regndroppar ner mot näsryggen.
Jag såg de regntunga skyarna komma inmullrande ifrån sydöst men bedömde att solen skulle kunna hålla dem stången tills avslutningen var avklarad. I grytan som bildades av backen och träden ner mot sjön stod alla elever tätt packade och sjöng i värmen. Men bara en enda elev svimmade.

Efter ett sista befriat rop från alla elever och lärare: “SOMMARLOV“, var skolavslutningen över, och sommarlovet började.
Sonen kom springades till mig och vi fikade. Han sprang ifrån en snabbis för att krama om sin omtyckta fröken, men kom sedan tillbaka till mig och vi åt bullar och drack Festis i lugn och ro.

Jag tittade mig omkring. Bara lyckliga människor så långt ögat nådde. Vackra klänningar, kostymer, inga slipsar. Glada barn som sprang omkring. Mödrar som trollade fram godsaker på medhavda dukar. Tårtor. Prat om grillning vid sjön.
Mina bullar kändes plötsligt torftiga. Vi satt mitt emot varann på var sin liten fällestol. Jag kunde väl tagit med mej en filt i alla fall. Och något lite mer exklusivt än bara bullar och torra kex. Och vad sorgligt att sonen strax skulle följa med den kvarvarande personalen tillbaka till fritids. Kunde jag inte tagit ledigt resten av dagen i alla fall. Försökt få med maken, och släpat med dottern. Så vi kunde firat som en familj.
Dumma, mörka tankar seglade upp vid min inre horisont lika snabbt som regnmolnen på himlen över Vänern.
Vi packade ihop. Jag gav sonen en kram. Han gick tillbaka till skolan. Jag gick tillbaka till bilen och jobbet.

Det började regna…