Tog en promenad i friska luften på lunchen. Det var väldigt mycket frisk luft ute idag. Vinden blåste runt håret så jag till slut kände mig nödgad att införskaffa två krokodilklämmor och få lite fason på burret igen.
Det är lite fasinerande med vind. Det kan, som idag, blåsa jättemycket nere på backen, men molntussarna lite högra upp, står still. Vinden rör sig i lager. Jag hade hellre sett att det blåst däruppe och var lite mer stiltje här nere.
När jag var på väg tillbaka till jobbet efter att ha köpt allergitabletter på Apoteket, hamnade jag bakom två killar som högt och livligt diskuterade helgens monsterfylla. De var mycket nöjda. Hade haft jätteroligt. Kom inte ihåg ett skvatt.
Den ene killen bar en svart luvtröja med ett ruskigt tryck på baksidan. Trots att jag följde efter dem ett tag hade jag lite svårt att avgöra exakt vad bilden föreställde. Min bästa gissning var en stor, fet spindel som just ryckt ut hjärtat ur en senig naken man som kraftigt blödande var på väg att segna ner framför den triumferande jätteåttabeningen.
Nedanför tröjan hade killen svarta jeans, hophållna av ett stilenligt brett nitbälte. Mellan bälte och tröja mer än skymtade rödblommiga boxerkalsipper. Jag tycker jag har börjat vänja mig vid det där med att man visar halva stjärten. Den här killens klädsel visade dock mer än halva. Jag såg rakt mellan benen ut på andra sidan grenen. På något mystiskt sätt lyckades grabben hålla uppe byxorna trots att hela rumprundningen framträdde i synlig dager.
Jag vågar inte hävda att jag är fördomsfri, men jag brukar inte bry mig så mycket om vad folk har på sig, eller inte… Däremot uppskattar jag när man håller stilen. Punkare som är helt igenom punkar, eller hårdrockare, eller nudister, eller vad det än vara månde.
Den här killen hade två attribut som bröt mot hans annars genomtänkta outfit. Den ena var de rödblommiga kalsongerna. Det andra var en glasspinne som han höll i handen. Jag kunde ha accepterat en lakritspuck, men inte en FÄRGGLAD SNURRAD ISGLASS.
Zäta, så du får till det i dina beskrivningar av grabben med de spännande attributen! I like!
Knorren med ” . . . men inte en FÄRGGLAD SNURRAD ISGLASS” är värd att bli en klassiker. Helt klart är ju att killens önskade framtoning fick sig en påtaglig törn i och med de färgglada kallingarna och småbarnsglassen 😉
Killen – eller skall jag säga lillgrabben? – borde väl i rimlighetens namn burit en suspensoar i läder med nitarna inåt – eller? Vad gäller tricket med de svävande brallorna, så kanske det skulle vara läge att tipsa Joe Labero om det? Jag fattar inte heller hur “di däringa ungdomarna” bär sig åt för att hålla uppe sina brallor. Vid något tillfälle såg jag en stackars grabb, som gick väldans bredbent för att erbjuda byxorna något att fästa i . . .
Jag säger då det . . .
Ha det så bra Zäta, vi hörs därute! / Peter
Vad skönt att du är tillbaka, du kan inte förstå vilken abstinens jag har haft under din bortavaro! Alla inlägg är suveräna, men såna här långa med lokalfärg och fina iakttagelser är extra roliga.