De gillade den, ugnspannkakan. Det var otippat.

Till och med sonen, som brukar påpeka att skolans pannkakor minsann är mycket godare än mina, tyckte att det var gott. Han protesterade inte ens så vådligt när han fick en portion till.

Dottern var översvallande. Det var det bästa hon ätit. Hon vill äta ugnspannkaka när vi är ute med båten i sommar. Hon vill bara äta ugnspannkaka resten av sitt liv. Jag borde ge receptet till dagis så att de kan laga lika god mat som jag. Och så vidare…