Det är nog migrän.
När jag inte har ont tänker jag att jag nog bara har huvudvärk, men när det är som värst kan jag erkänna för mig själv att det nog är migrän, fast en snäll variant. Jag mår inte så illa att jag kräks (bara lite illa), det blixtrar inte för ögonen (det är bara små ljuspunkter som ibland dansar runt i mitt synfält), jag blir inte jätteyr (bara lite yr, så där så det snurrar till korta stunder bara).

Igår var det inte så kul. När jag äntligen kom hem efter att ha varit på radio-sammanträde och handlat, så stöp jag i säng direkt efter att jag borstat tänderna på barna och nattat dem. Jag orkade inte ens gå upp och se till dottern som ropade på mej, eller ge sonen vatten när han hostade för pollenallergin.

I morses vaknade jag med huvudvärk igen. Just den här karakteristiska huvudvärken sitter som en brinnande punkt snett ovanför vänster öga. Därifrån försöker den förpesta hela hjärnan och ansiktet, ner över halsen och nacken.
Jag har tagit en Eez och ska ta en till om en halvtimma. Egentligen gillar jag inte att stoppa i mej en massa tabletter. Jag vet att magen pajar av dem. Sedan jag använde så mycket smärtstillande när jag hade gallstensanfall så har magen blivit jättekänslig för tabletter. Alvedon går bra, men hjälper å andra sidan inte särskilt mycket.

Vi får se hur länge jag håller ut i dag på jobbet. Antingen blir det bättre om ett tag eller så blir det sämre, och då går jag hem, eller härdar ut. Tre rätt givna alternativ, inte mycket att fundera över.