Jag vet inte om det här med blogg-bekännelser fungerar så bra. Det verkar liksom inte stoppa mej, i alla fall inte om man bara läser bloggen. Ändå vet jag att om jag inte ålagt mej själv att redogöra för alla osunda och onödiga intag så skulle jag sätta i mej mycket mer än jag gör nu. Det skulle vara hur lätt som helst att käka ett antal bullar på fikarasterna till exempel.
Efter middagen här hemma, som bestod av ett broccolihuvve och stekt kebabsplit (och makaroner för den delen av familjen som inte gillar broccoli, vilket innefattar alla utom jag själv), så uppstod i min mun det där karakteristiska suget efter något sött som ofta liksom vräker sig över en så fort man ätit något med lite mer smak än en potatis.
Efterom jag tidigare i dag tänkt på glass så gick mina tankar, nästan utan att jag tänkte på det, till glasspaketet i frysen. Vore det inte fantastiskt gott med lite glass efter maten!
Tyvärr hade maken och sonen redan åkt iväg på var sina håll och dottern leker med en kompis, så jag hade liksom ingen ursäkt för att vara snäll och plocka fram lite efterrätt.
Jag smakade på begäret, vad är det jag verkligen vill ha? Jo, det är något som stavas c h o k l a d. Silken tur att jag har lite julgodis kvar i kylen.
Nu har jag ätit en (observera bara EN) bit mörk choklad med diverse nötter, mashmellows (svårstavat, eller hur!)och dumlekola i. Det julgodisen går under namnet Rocky Road. Mycket svårätet och mycket gott och dessutom fick det bukt med suget snabbt.
