Igår spelade jag Riddarspelet med sonen ute i trädgården medan dottern var på kalas.
Efter en stund tröttnade vi och jag började i stället rensa undan fjolårsbladen från smultron och jordgubbar i mitt smultrontorn och sonen cyklade iväg för att leka med en kompis.
Plötsligt kom regnet. Utan förvarning började tunga droppar måla prickmönster på stenbeläggningen runt huset och jag hann precis skynda mej in med mina trädgårdsattiraljer innan skyfallet var ett faktum.
Senare fick jag rapport om att sonen också klarat sig undan regnet.
När det värsta var över fick vi se löftesbågen som Gud satte på himlen den där gången för länge sen när han lovade gubben Noa att Han aldrig mer skulle låta det regna så mycket att hela jorden blev översvämmad.
Nu lyste den med alla sina klara färger som ett litet mirakel över vårt bostadsområde. Jag blev nästan sugen att gå och leta reda på skatten, som inte verkade vara långt borta.
Men mina skatter var på kalas och lek.
