Äntligen en hel natts sömn. Känns som första gången på länge.

Igår natt vaknade jag bara en gång, så jag har börjat trappa ner!
Då hörde jag dotterns rop vid två-tiden.
-Mamma, kom!
-Vad är det snuttan?
-Nu saknar jag inte tutten längre.

Ni som orkat läsa mina tidigare inlägg vet att dottern gav nappen till tomten för några år sen, och saknat den ända sen dess. Men nu är det alltså slut med det, och det meddelar hon klockan två på natten!
Vi får väl se hur länge det varar…

I natt har i alla fall alla barn sovit, och jag också. Konstigt att jag ändå är trött.