Igår kväll var jag på Tillväxtgruppsledarträff.
En gång i månaden samlas vi och pratar om hur vi har det i våra grupper och försöker uppmuntra och hjälpa varandra.
En Tillväxtgrupp är som en bönegrupp. Det finns ganska många sådana grupper inom församlingen. Grupperna är olika stora och träffas olika ofta och pratar om olika saker. Det finns dock tre gemensamma strävanden och det är tillväxtfaktorerna. Vi försöker växa uppåt (närmare Gud), utåt (att få med andra som är intresserade av en varm gemenskap) och inåt (till att bli mer medvetna om vårt eget liv).
Skulle du fråga någon annan skulle de säkert kunna ge dig ett annat svar, det finns många sätt att tolka tillväxt, och det ena behöver inte utesluta det andra.
Tillbaka till gårdagskvällen. Innan vi drog igång själva samlingen pratade jag lite med pastorn. Han var med när maken åkte skridskor i måndags. Det hade varit vackert skridskoväder (dvs mulet och kallt) och bra is. Maken hade nämnt att han önskade sig nya skridskostavar. Det var en nyhet för mig, sa jag.
Sen råkade jag på något mysiskt sätt avslöja att både jag och maken är materialister och att vi går och önskar oss saker var och en på vårt håll, ofta utan att berätta för den andre vad vi vill köpa. Det kanske inte direkt var vad pastorn ville höra om två av sina medlemmar och han konstaterade att vi var “egoistiska materialister”. Det lät ju inte så bra. För att släta över lite sa jag:
-Men vi erkänner ju i alla fall!
Så nu är jag en Bekännande Egoistisk Materialist. Ganska flådig titel, eller hur? Jag tror jag ska skriva det på hitta.se, istället för den titel jag gett mig själv där nu.
