Det är den 17:de mars nådens år 2008. Under helgen har vårtecknen avlöst varandra. Tussilago, lärkor och utslagna knoppar har tävlat om uppmärksamheten. Igår var jag till och med ute och tog en skön promenad i solgasset.
Idag är det snöstorm!
Vore jag en tussilago eller en nyutslagen knopp skulle jag verkligen ångra min nyfikenhet på världen och beklaga att jag inte haft förstånd nog att vänta lite till.
Vore jag en lärka skulle jag tänka på den äldste grisbrodern, bror Duktig, och hur förutseende han var som byggde sig ett hus innan vargen kom.
Varför kunde jag inte stilla min jublande vårglädje och istället vara tvungen att drilla och flaxa så högt jag bara kunde för att välkomna våren. Det hade ju varit mycket bättre om jag börjat med att bygga ett bo.
Eftersom jag är jag och varken tussilago, knopp eller lärka (jag tror inte ens på själavandring eller reinkarnation så jag lär aldrig ha varit det), så sitter jag nu och tittar ut genom fönstret och ser hur snöbyarna gör sitt yttersta för att utplåna alla spår av vår.
