I natt drömde jag att jag var på skidresa med jobbet. Det var ingen av de kollegor jag känner i vaket tillstånd som var med, men däremot var Guldgossen med mig på resan.
När det var dags att åka hem missade jag anslutningsbussen från backen till vårt logiment. Tiden började bli knapp och jag sprang från skidbackarna till den gamla skola där vi bott under resan.
Min stora oro var att Guldgossen skulle vänta in mig och därmed också missa bussen hem. Jag skulle mycket hellre vilja ha bara mig själv att betala extraresa för.
När jag kom fram till skolan hade alla i mitt resesällskap åkt, inklusive Guldgossen. Jag blev egentligen frustrerad över hur jag kunde vara så klantig att jag missade bussen men lättnaden över att Guldgossen kommit iväg tog överhanden.
Jag talade med föreståndarinnan på skolan. Hon menade att med lite tur kanske jag kunde få åka med någon av de andra sällskapen hem. Den här dagen var resedag för alla och det gick nya bussar med jämna mellanrum.
När nästa buss kom pratade jag med chauffören och han lovade ta med mig hem utan kostnad. Jag tror han blev lite förtjust i mig.
Jag gick in för att packa min väska (varför hade jag inte gjort det tidigare?) och hittade min nya röd-vit-blåa scarf som jag köpte i Venedig tillsammans med en skön tröja och min bästa mössa uppe på en hatthylla. Jag tryckte ner alltsammans i en liten ryggsäck och gick ut till bussen.
-Ska du inte ha med dig skidorna då? undrade busschauffören.
Jag blev tvungen att tänka efter i flera minuter för att kunna komma fram till om jag hyrt skidor eller haft med mig egna. Till slut kom jag fram till att jag faktiskt köpt nya skidor, stavar och hjälm infr resan och att Förundersökningsledaren nog skulle bli väldigt förargad om jag kom hem utan dem.
Chauffören lovade följa med mig till backen och leta och jag sa inte ett knyst om att min man skulle bli arg om jag struntade i skidorna. I stället ämnade jag utnyttja det faktum att chauffören verkade lite svag för mig.
Och sedan vaknade jag. Om vi hittade skidorna eller inte förtäljer inte historien och inte huruvida jag verkligen fick åka med hem. I vaket tillstånd har jag också reflekterat över det underliga i att jag kunde ta första bästa buss hem. Bussarna borde ju rimligtvis åka till olika platser i landet.
