Förundersökningsledaren köpte sig en I-pad i Italien. Nej, han köpte den inte i Italien utan i Sverige, fast det var när vi befann oss i Italien. Egentligen kanske man inte kan säga att han köpte den i Sverige heller för han beställde den på nätet.
Hur som helst så bor den hemma hos oss nu.
Det är den första äppelprydda teknikpryl som hittat innaför husets väggar. Eller, någon av våra vänner och bekanta kan ju i och för sig ha smugit med sig någon I-phone utan att vi märkt det, men det är i alla fall den första appleprylen vi äger.
Vi, kanske jag inte ska säga. Det är naturligtvis Förundersökningsledaren som äger den. Ni vet väl att det är ägaren som är huvudansvarig för underhållet…
Enligt alla applefrälsta människor där ute i världen så kräver just applegrejer dock inte så mycket underhåll. Man hör ständigt lovord efter lovord om hur insnöade vi andra dödliga är, som ännu inte förstått apples storhet.
Jag har ännu inte förstått.
Jag medger att den är snabb att starta när man knäpper på den, men sen då?
Jag försökte komma ut på nätet för enligt Förundersökningsledaren är vår nya platta lilla platta till för surf i första hand. Jag hittade till Arlaköket, Blocket och Förundersökningsledarens facebookkonto som alla hade var sin tydig ikon. Men det var omöjligt att hitta något ställe att skriva in en annan adress. Jag har bläddrat bland ikonerna men hittar bara angry birds, ett frustrerande spel där man ska flytta fyrkanter och en kamera som tar knäppa bilder.
Vad är det för nytta med en så användarovänlig sak? Jag ville ju bara slösurfa lite?
Inte ens Guldgossen, som annars är en mästare på att trycka på knappar och pilla sig fram till allt, vet hur man kommer ut på nätet.
Nu sitter jag med vår lilla, lilla minidator i knät och är frustrerad. Jag orkar inte starta den vanliga datorn som tar flera minuter på sig att komma igång och vår vanliga bärbara dator har Förundersökningsledaren burit med sig till kyrkan.
Suck.