Vår körledare hade beordrat svart klädsel till långfredagsmötet. Inte för att markera sorg utan för att det visar respekt och signalerar högtid.
Efter gudstjänsten blev vi hembjudna på middag till goda vänner. Vi for hem och vittjade frysen och passade på att byta om från de fina men obekväma kläderna till lite mer lediga paltor. Jag stassade mig i jeans och en turkos tröja och matchade med ett likaledes turkos band om håret.
-Oj, vad du ser yngre ut mamma, kommenterade Guldgossen när han fick se mig med band i håret.
-Ja, man får ju göra så gott man kan när man är tant!
-Äsch, inte är du tant än. Det blir man inte förrän 45.
-Jodå. Nu är jag tant! Jag har bestämt att man blir det vid 40.
-Jaha, då är pappa snart tant också.
