Ack och ve! Jag har glömt min lunch hemma.
I går gjorde vi stenugnsbakade pizzor. Lilla Svalan visade sig vara en hejare på att kavla ut runda fina pizzor och jag överåt två stycken och gick till sängs med full mage.
I morses tänkte jag på att jag verkligen måste komma ihåg att ta med min överblivna pizza till jobbet. Den bär skinka och banan och jag såg framför mig hur jag skulle läska mina kollegor när jag sakta njöt i mig min lunch.
Jag såg också framför mig hur ledsen jag skulle bli om jag kom till jobbet och hade glömt lunchen hemma.
Innan jag for hemifrån gjorde jag som vanligt i ordning en burk grönsaker. Jag la burken i en platskasse tillsammans med två frukter. Sedan la jag kassen i jobbväskan och gick för att borsta tänderna. Pizzan skulle jag lägga ner det sista jag gjorde.
När jag parkerade utanför jobbet för några minuter sedan slog det mej att jag missat det där allra sista.
Pizzan ligger kvar i kylskåpet där hemma.
Jag måste erkänna att jag är lite ledsen, men inte så förkrossad som jag föreställde mig i min fantasi i morses. Lite kul är det ju också. Lite så där ironiskt roligt.
Suck!
