Den första september 2009 deklamerade jag bryskt: “Aldrig mer Stephen King“.
I går läste jag ut “Död Zon”. Och tyckte att den var helt okej.
Jag har bara läst två av hans böcker, och ännu inte upptäckt varför han kallas för skräckförfattare, men i min väntar-på-att-läsas-hylla står nu flera Stephen King-böcker så det kanske kommer så småningom.
Död Zon var bitvis fängslande, bitvis tråkig. Mot slutet av boken verkade det som om författaren hunnit tröttna både på sin huvudperson och på historien han så omsorgsfullt vävt fram. I stället för att suga tag i slutet och göra något storstilat så sopar han det under mattan och rumphugger berättelsen.
Jag tycker boken andas ganska mycket amerikanska södern, vilket betyder att jag definitivt inte kan mer om amerikansk geografi än amerikanerna kan om svensk. Faktum är att boken utspelar sig i en nordöstlig delstat – Maine.
Fastän Död Zon inte är en kort liten bok tycker jag att herr King kunde gjort mycket mer av sin berättelse. Han har byggt upp ett scenario som han gott kunde plockat ut mer av.
Trots all min kritik gillade jag ändå boken. Ibland var den nästan svår att lägga ifrån sig. Språket flöt bra och karaktärerna var genomtänkta om än lite svagt tecknade.
