Trots vad jag kanske ibland lyckas framställa mig själv som, så är jag inte en person snar till vrede.
Alltså hade jag inga större planer på att ställa lilla Svalans lärare till svars under utvecklingssamtalet igår.
Lilla Svalan höll i samtalet. Hon hälsade välkommen, gick igenom höstens målsättningar och uppföljningen av dem, vårens mål och sedan kom det:
-Har du några frågor mamma?
-Jaaaa (jag drog på det lite). Jag tänkte på några saker här i utvärderingen…
-Ja just det! (Och här vänder sig lilla Svalan till sin lärare.) Du var ju jättearg när vi läste det där igår kväll. Du pratade högt och slog till och med handen i bordet!
Och sedan var det liksom ingen idé för mig att försöka släta över eller dämpa ner.
