I badhuset träffade jag på ett bekant ansikte. (Det var efter att jag tagit av mig simglasögonen. Med dem på sig ser man ingenting annat än ben och rumpor.) Vi hälsade och hon sa:
-Visst är det du som är lilla Svalans mamma.
-Jovisst! svarade jag.
-Min dotter och lilla Svalan ville leka. De har pratat om fredag. Jag är ledig på eftermiddagen så jag kanske kan ta med mig lilla Svalan hem direkt efter skolan, så kan du komma och hämta när du slutat jobbet.
-Absolut, det blir fint!
Sådär lätt och smidigt kan det gå när två mammor bestämmer över sina barn.
Nu är det bara ett problem. Jag vet inte vad mamman heter, varken i för- eller efternamn. Jag vet inte heller vad barnet heter som lilla Svalan ska leka med. Och jag är inte säker på att jag kommer ihåg vad mamman svarade när jag frågade var de bor.
