Lilla Svalan och jag kommer just innanför dörren. Lilla Svalan gör en tjurrusning mot övervåningen och den väntande TV:n.
-Hö, hö, hö! säger jag uppfodrande. Du måste ta hand om gympapåsen föst!
-Äsch, kan inte du göra det, ber lilla Svalan. Jag är så trött!
-Nehej du min unga dam. Det får du allt göra själv. Jag ska laga mat.
-Men om jag lagar maten så kan du hänga upp det våta.
-Det låter som en jättebra idé. Vi ska ha köttfärs och… kanske spagetti.
-Det kan nog inte jag laga, men jag kan i alla fall hjälpa dig lite om du hänger upp mina gympakläder.
-Nej, kontrar jag. Då är det bättre jag lagar maten själv. Och så tillägger jag som förklaring:
-Ibland kan det vara jobbigt att vara två i köket.
Det är då lilla Svalan kommer med den där dräpande kommentaren. Som får mig att känna mig som fem år medan hon framstår som minst 28.
-I vår läroplan står det att man ska kunna samarbeta med alla!
