Strax efter två ringer lilla Svalan från fritids och frågar om hon får gå hem till en kompis.
-Har ni bestämt det tillsammans med hennes föräldrar, frågar jag.
-Jaa då, allt är bestämt. Jag vet att det går bra, intygar lilla Svalan.
-Ja, då går det bra, säger jag.
Jag pratar också med en kille från fritidspersonalen och bekräftar att lilla Svalan på egen hand får gå hem till sin kompis.
Senare på eftermiddagen ringer det från fritids igen. Det är fritidspersonalen.
-Jag ringer bara för att informera om att lilla Svalan gick vilse när hon var på väg till sin kompis. En snäll man hittade henne och hjälpte henne hem till kompisen. Men hon var rätt ledsen så det kan vara bra för dig att veta vad som hänt.
Eftersom jag är en ganska lugn och oorolig förälder (i alla fall till en viss gräns) så fick jag inte hjärtrusning men jag skickade en tackbön till Gud om att det var en “snäll man” som hittat henne och inte en “dum”. I så fall kanske jag inte fått det där samtalet från fritids utan lilla Svalan hade varit borta.
Ännu senare på eftermiddagen ringer Förundersökningsledaren och berättar att han fått ett samtal från en av våra goda vänner. Lilla Svalan hade dykt upp utanför hans dörr, ringt på och sagt att hon gått vilse. Hon hade varit rejält ledsen men kunde telefonnumret till sin kompis så vår goda vän hade letat på hitta.se efter adressen och kunde sedan snabbt hjälpa lilla Svalan till rätt gata, som låg alldeles i närheten.
När jag hämtade lilla Svalan lyckades vi reda ut vad som egentligen hänt, och det var inte riktigt så farligt som det lät efter alla telefonsamtal under eftermiddagen.
Lilla Svalan hade kommit överens med sin kompis om att följa med henne hem, men de hade inte pratat med kompisens föräldrar. Lilla Svalan följde inte med direkt efter skolan utan stannade kvar på fritids en liten stund för att kunna “överraska” sin kompis.
Hon valde att gå på trottaren utmed den raka bilvägen från skolan. Det hade varit närmare att ta cykelvägen (där jag i min fantasi såg henne sitta vilsekommen på en sten och gråta) men hon ville vara säker på att hitta tillbaka till skolan om hon inte kom rätt till kompisen. När hon närmade sig kompisens kvarter insåg hon att hon inte visste var hon skulle svänga in. Hon blev skrämd av först en snok och sedan en ekorre och började gråta. Hon visste dock var hon befann sig och valde att gå hem till vår gode vän för vägledning. Hade hon inte haft turen att han jobbade hemifrån skulle hon vänt och gått raka vägen tillbaka till skolan. Vår vän hjälpte henne till rätta. Kompisens mamma ringde fritids och berättade vad som hänt, och de ringde mig. Vännen ringde Förundersökningsledaren som ringde mig…
…och jag satt på jobbet med myror i huvudet.
