För att ni bättre ska förstå varför Förundersökningsledarens namn är en sådan beskrivande fullträff ska jag berätta vad min käre make gjorde i går kväll.
Till helgen ska han fjällvandra tillsammans med goda vänner och nu är hela nedervåningen fylld av liggunderlag, sovsäck, ryggsäck, kläder, packpåsar och mat.
Jag tror maten är det viktigaste momentet under en vandring. Det är noga med mängder och vikter, energiinnehåll och tillagningstid.
Förundersökningsledaren har kommit fram till att havregrynsgröt förmodligen är en av de bättre frukostalternativen. Det är varmt, lätt att bära, lätt att laga till och ger en skön mättnadskänsla.
Problemet är bara att Förundersökningsledaren inte gillar havregrynsgröt.
Vad gör en förundersökningsledare som bestämt sig för att äta gröt men inte tycker om det? Struntar i gröten? Oh, nej!
I stället provlagar han gröt med russin och äter, efter kvällens middag. Jag anar att det blir gröt i kväll igen, och även i morgon kväll. Allt för att vänja sig vid smaken och naturligtvis för att komma fram till vilka mängder som ger den ultimata konsistensen. Redan i går kväll konstaterade han att just russin som fått koka med gjorde gröteländet något mer fördragsamt.
