Jag bloggar visst lite mer sporadiskt nu, även om jag har en massa skrivklåda i fingrarna.
Anledningen till att den understundom strida strömmen förvandlats till en närpå uttorkad bäck, är att jag ägnar mig åt annat under min bästa bloggartid.
Det är på lunchrasterna på jobbet som jag brukar logga in och skriva av mig lite. Det passar så bra att först äta något gott och sedan låta magen smälta maten medan jag aktiverar några hjärnceller.
På sistone har jag dock mer och mer dröjt mig kvar i köket och umgåtts med mina arbetskamrater. De är ju så förtvivlat trevliga. Och jag gillar inte bara att använda fingrarna verbalt, det är de facto ännu mer ultimat att låta orden flöda ur munnen.
