Ungefär fem och en halv timma.
Så lång tid spenderade barnen och jag på Äventyrslandet utanför Götene, innan vi kände oss nöjda. Om man inte har för höga förväntningar så är det ett rätt okej ställe. Personalen var verkligen trevlig och tillmötesgående och gjorde sitt allra bästa för att motverka det dåliga rykte som den stora lekplatsen fått.
För en stor lekplats tycker jag att det är. “Äventyrsland” är nog att ta i i överkant.
Det var ganska mycket som var överreklamerat. “Kom och köp konserverad gröt!” ungefär.
Ta Trafikstaden till exempel. Ett litet inhägnat område med några bilar som kunde köras runt på trånga gator utan uppmålade markeringar. Man stoppade en 10a i bilen och fick en åktur på fyra minuter. De minuterna räckte för att lilla Svalan och Guldgossen skulle hinna turas om att köra sig nöjda.
Ta även Motorstadion. För några år sedan besökte vi Medeltidens Värld (samma ställe, fast innan kommunen äntligen fattat att det kvittar hur många miljoner man pumpar in i en dödsdömd anläggning och överlät området på Bert Carlsson) och såg en riktigt fartfylld tornerspelsuppvisning inne på en sandad arena. Nu var arenan i stället Motorstadio. Med trampbilar! Visserligen ganska stora (och tunga) trampbilar men efter att ha förberett oss på hemsidan så såg vi (läs Guldgossen) fram mot att köra fyrhjuling.
Utan äventyrspass kostade det 40 kr att köra fyrhjuling men trampbilarna var “gratis”. Det fanns tre stycken och Guldgossen och lilla Svalan ordnade ett race sig emellan, med mig som högljudd kommentator. Lilla Svalan vann.
Lilla Svalan provade även hinderbanan som var uppställd inne på arenan. Den var dock anpassad för vuxna så hon nådde inte upp till pinnarna för armgång och det var för lerigt och skitigt på marken för att jag skulle vilja låta henne crawla under de låga hindren.
Förutom personalen så var den stora behållningen Big Jump och Linbanan.
Big Jump är en gigantisk luftkudde som man landar på efter att ha kastat sig ut från sex eller tio meters höjd. Guldgossen hoppade åtta gånger och lilla Svalan två. På grund av personalbristen så var attraktionen bara öppet under någon timma på förmiddagen och en timma på eftermiddagen. Lilla Svalan hade oturen att missa båda öppettillfällena men den snälla tösen som stod där såg hennes belägenhet och höll öppet en liten stund extra innan stängningsdags.
För att Big Jump inte skulle bli för farligt så gav personalen noggranna instruktioner om att man måste springa ut från avsatsen (för att landa så i mitten av kudden som möjligt) och att landa på ryggen eller rumpan med armar och ben i vädret.
Den farligaste delen av äventyret var dock när den som hoppat skulle kliva ner från kudden. Hoppkudden var nämligen cirka tre meter hög och när man skulle av var man tvungen att kasa sig ner för kanten. Häromdagen läste vi i NLT att en 8-årig kille brutit båda armarna när han skulle av. Jag hade önskat att man haft någon personal avdelad för att stå och ta emot de som hoppat.
Linbanan gav upphov till den längsta kön. Vid första åket fick barnen vänta cirka 40 minuter på sin tur. Jag hörde dock inte ett enda klagoljud. Förmodligen för att jag inte stod i kön med barnen utan över 100 meter längre bort, där linbanan tog slut.
Anledningen till att det tog så lång tid var inte bara att Linbanan var populär utan också att det bara fanns sex selar som barnen fick trä på sig och hänga i när de åkte ner. När sex personer åkt fick killen som stod och tog emot barnen samla ihop selarna och sedan gå upp med dem till toppen av tornet där färden startade. Sedan skulle han också gå tillbaka till sin position innan ett nytt förväntansfullt barn kunde starta sin nedfart.
Säkerhetsanordningarna runt linbanan var i det närmaste obefintlig. Jo, barnen fick ju en sele att hänga i, men för att komma till utgångspunkten var barnen (och även den i personalen som skickade i väg dem) tvungna att klättra upp på en ranglig trappstol och ställa sig på en liten avsats högt uppe på ett tak, utan några som helst staket eller inhängnader runt.
Äventyr, med andra ord.
Nu lite tråkiga ekonomiska fakta som sluttamp.
Barnen hade fått fribiljetter vid klassfotbollen i maj och gick därför in gratis. Det var bara jag som betalade inträdet på 120 kr.
I inträdet ingick möjligheten att leka i piratlandet (ett område med 10 cm brunt vatten och uppbyggda piratskepp, flottar i from av stora hundben och en stor döskalle). Mina barn ratade piratlandet totalt och gick inte ens i närheten.
Man fick också vaska “guld” i en bäck. Det guld man hittade kunde lämnas in i en kiosk och för 20 kr bytas mot ett “guldmynt”. Lilla Svalan provade att vaska två gånger och Guldgossen en. Det tog cirka en minut för Guldgossen att tröttna medan lilla Svalan tyckte det var något mer spännande och gav bäcken fem minuter. Ingen av dem tyckte det var värt att be mig lägga pengar på ett mynt.
Det fanns ett hoppkuddeland runt Big Jump. Där lekte mina barn en liten stund. Det var rätt okej, tillräckligt stort för att sluka alla barn som var där för tillfället. Bra motion gav det också.
I ena änden av området hade man sparat det mesta av Medeltidens Värld med bygnaderna från inspelningen av Arn-filmerna. Där kunde man hoppa i hö (alltså hoppa ner på en madrass som var täckt av halm och sedan vidare ner på en trätrall som också var täckt av halm och som barnen trodde var lika mjuk som madrassen och därför slog sig på). Lilla Svalan hoppade två gånger och Guldgossen en.
Runt husen fanns några hagar med hästar, grisar och getter. Vi såg också några förskrämda hönor och en stolt tupp. Dessa djur utgjorde Minizoo´t. Lilla Svalan var besviken över att inte få se några älgar men jag har för mig att älgarna dog redan i fjol.
För de riktigt små fanns ett tält med stooora legobitar och ett litet bollhav strategiskt placerat bredvid godisförsäljningen. Mina barn var inte intresserade av lego eller bollar, men köpte godis för egna pengar.
Mitt i Äventyrslandet finns en liten lersjö där man kan ro en vinglig piratbåt. De flesta båtarna saknade åror, några hade åror men inga årtullar och några hade både åror och årtullar men var fulla av vatten. Barnen hade turen att få tag i en av de tre eller fyra båtarna som gick att ro men tyckte inte att det var särskilt roligt eftersom båtarna var så rangliga.
Jag hade sett fram emot att besöka keramikverkstaden, som också ingick i entrebiljetten för jag trodde att man kanske kunde få prova på att dreja eller pyssla med lera där. Jag kikade in i verkstaden men möttes bara av en surmulen tant (enda i personalskaran som inte mötte mig med ett leende) som såg så oerhört upptagen och avvisande ut att jag inte ens kom mig för med att fråga om man fick göra något annat än titta på alla krukor som hon drejat och ställt på hyllorna med tydliga “Rör ej”-skyltar.
Det som inte ingick i entrébiljetten var Trafikstaden (se ovan), Paintball (150 kr för fyra matcher incl 200 färgkulor. Åldergräns 15 år), Skattjakt (20 kr. Genomfördes vid två tillfällen under dagen. Vi missade båda.), Big Jump (40 kr för ett hopp), Fotbollsgolf (40 kr. Barnen var inte sugna så det struntade vi i.), Motorstadion (40 kr. Men det var som sagt bara trampbilar där nu.), Fun Ball (40 kr. Ett barn stängdes in i en stor badboll och rullades ut i en pool med grunt vatten och fick försöka ta sig runt på vattnet under fyra minuter. Lilla Svalan provade en gång.), Linbanan (40 kr), Minutkampen (40 kr, se beskrivning nedan), Ridning (20 kr. Lilla Svalan red en gång.), Spjutkast (20 kr för fyra kast. Båda barnen kastade var sin omgång.), Yxkast (20 kr för tre kast), Pilbågsskytte (20 kr för tre pilar, 30 kr för fem pilar. Barnen sköt tre pilar var.), Armborstskytte (20 kr för tre försök).
Om man köpte ett Äventyrspass (=åkpass) så fick man göra det mesta av det som inte automatiskt ingick i entrébiljetten hur mycket som helst. Dock inte armborstskyttet eller trafikstaden och bara en omgång av minutkampen. Äventyrspasset kostade 150 kr.
Minutkampen var en enklare variant av Bodaborg eller Arosfortet. Det fanns sju små celler med uppgifter och det gällde att samla så mycket poäng som möjligt. En uppgift kunde vara att fånga pingisbollar och lägga i ett hål, eller skjuta biljardollar ner i ett hål. I varje cell hade man en minut på sig och man fick en klocka på armen som aktiverade cellerna och höll räkning på poängen. Tekniken fungerade inte så väl och en av cellerna lyckades vi inte få igång över huvud taget. Inte heller den familj som kom efter oss.
Det finns två restauranger på området; ett pannkakshus som även hade fika och en “riktig” restaurang som av någon anledning även hade fullständiga rättigheter. De serverade buffé, pannkakor, hambugare, korv och kebab. Priserna var vettiga. Lilla Svalan åt pannkaka (vad annars?) för 45 kr, Guldgossen en hamburgertallrik för 85 kr och jag tog buffén med fyra olika rätter för 95 kr. På buffén fanns tacos, korvgryta, och en gratäng med tacoköttfärs och makaroner.
Jag köpte äventyrspass till barnen. De äventyr Guldgossen gjorde skulle ha kostat 480 kr utan pass och lilla Svalans 300 kr så äventyrspassen var väl intjänade.
Totalt kostade våra fem och en halv timma, inklusive maten 685 kr. Det skulle landat på 925 kr om inte barnen haft fribiljetter.
