Oj, oj, oj!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om min födelsedag och firandet av den.
Det ska jag inte. Superlativen kommer ändå inte räcka till.

Men några korta drag kan jag ändå inte låt bli…

Förundersökningsledaren grattade mig på morgonen med en stor present. Den innehöll till min stora förtjusning – en råsaftcentrifug. Det var precis vad jag önskat mig.
Som vanligt hade Förundersökningsledaren förundersökt en hel del innan inköpet så det här ska vara en riktigt bra modell. Jag testade den direkt med två äpplen. Och det var helt fantastiskt. Guldgossen gjorde samma upplevelse som jag, fast i morse (i går morse var barnen fortfarande på läger).
-Det smakar… det är jättegott… det smakar liksom exakt äpple!
I dag har vi provat vattenmelon (inte så gott) och mer äpple (helt fantastiskt underbart gott) och en blandning med två nektariner, en citron och lite honungsmelon (väldigt mustigt och ganska gott).
Guldgossen har redan funderat på om vi kan centrifugera och sälja äppeljuice. Och vi har förklarat reglerna kring livsmedelsförsäljning. (Det är krångligt och krävs en massa tillstånd.)

Oj, nu blev det mycket om råsaftcentrifugen, men jag är verkligen jätteglad över den!

På förmiddagen var Förundersökningsledaren och jag i kyrkan och förberedde lite inför kalaset. Vi körde bland annat dit alla kakor från frysboxen därhemma.
Sedan var det raskt hem för mig för att luncha och duscha medan Förundersökningsledaren for för att hämta hem lägerbarnen.

Jag klämde två kokta ägg och två “rosenrot forte” för att orka med resten av dagen. Det har varit lite knapert med sömn den sista månaden. Mitt maniska bakande har inkräktat en del på sömntimmarna. Natten till igår gick jag inte och la mig förrän strax efter tre och vaknade halv åtta.
De där tabletterna är rena knarket. De höll mig pigg ända till idag klockan halv två. Då blev jag lite trött.

Jag var på plats i kyrkan drygt en timma innan kalaset och fick mycket kompetent och god hjälp av min mamma, Falunsystern och hennes man. Falunmannen är verkligen en klippa! Jag visste att han var redig, men inte att han var sååå otroligt duktig. Och min mamma är nog den lugnaste och tryggaste person jag känner. Hon är som en klippa. Tänk vilken fördel jag har jämfört med alla andra människor, som fått växa upp med en sådan underbar mor!
Falunsystern måste också ha en stor eloge som trots en bulle som snart är färdiggräddad i ugnen (känns logiskt att använda den metaforen med tanke på mitt kak-kalas) hjälpte till hela tiden både före, under och efter kalaset.

Jag vet inte hur många personer som kom på festen men gissar att det var runt hundra. Tillsammans med mamma hade vi med oss över 2000 kakor och det blev en hel del över. Jag är verkligen värdelös på att beräkna. Men bättre att få en massa grejjer över än att det inte ska räcka.
Är det förresten någon som har förslag på vad man kan göra med tre kilo margarin och fyra liter mjölk?

Kalaset var jättetrevligt Tack vare min duktiga kökshjälp så fick jag också tid att prata lite med gästerna. Jag erkänner att jag hade lite dåligt samvete för att jag inte hjälpte till ordentligt, men jag hade också haft dåligt samvete om jag inte umgåtts med gästerna. Jag hann inte prata med alla, men i alla fall några. Och jag är verkligen glad och tacksam över alla som kom och ville fira tillsammans med mig. Jag hoppas och tror att de flesta hade roligt.

Förundersökningsledaren hade plockat ut bilder på mig som han visade med en pc-kanon (heter det fortfarande så?) och jag tror bilderna roade en hel del också. Hade jag fått välja var det nog en hel del bilder som inte kommit med…

Min mamma höll tal, vilket jag uppskattade mycket! Hon gav sin bild av vem jag är och jag tyckte att det stämde alltihop. Även det där med att jag är envis…

När gästerna gått hem och vi städat och diskat så for vi hem till oss och där väntade min och Förundersökningsledaren familjer med en smörgåstårta som svärmor gjort. Jag öppnade lite paket och det är inte klokt vad mycket presenter jag fått! Jag har inte hunnit öppna alla ännu.

I dag sov vi länge. Jag klev inte ur sängen förrän vid tio.
Sedan har jag röjt lite här hemma och på eftermiddagen har vi varit i Lundsbrunn och träffat svärföräldrarna och de av Förundersökningsledarens syskon med familjer som ännu inte åkt hem till sitt.

Nu skulle jag verkligen behöva sova. I morgon är det uppstigning klockan åtta för att följa med lilla Svalan till simskolan. Men mina sena kvällsvanor har ställt till det lite med dygnsrytmen känner jag. Och eftersom semestern börjat är jag inte allt för sugen på att vända rätt mig igen i brådrasket.

-Hur känns det att ha fyllt 40? frågar någon.
Jag känner mig… alldeles lycklig! Jag är så glad och nöjd som någon kan vara. Jag lever ett gott liv och är rik på vänner och upplevelser. Jag har en fin familj och många som jag älskar och som älskar mig.
Och bäst av allt – jag vet att jag är älskad av Gud. En större trygghet kan ingen ha.